Vad var meningen egentligen? Vad var meningen med att jag började på en jävla pojkskola? Vad var meningen med att jag under loppet av två månader endast lyckats lära känna fyra personer på den skolan ordentligt varav två av de personerna var de personer som jag minst av alla velat lära känna nu i efterhand?  Vad var meningen med att jag nu satt på mitt rum och surade? Eller vet ni vad stryk det sista, jag visste vad meningen med att jag satt uppe på mitt rum var. Meningen hade ett namn, och det namnet var Alice Dullaway.

Vad fan hade jag tänkt när jag berättat något sådant för min mamma? Hade jag seriöst förlorat kopplingen mellan min mun och hjärna? Jag suckade frustrerat och kastade mig på sängen. Min mamma skulle utan tvekan vilja veta mer om min så kallade "dejt". Och om det inte var nog med att jag knappt stod ut med tjejen det talades om så hade hon en pojkvän! Mamma skulle få reda på det och på något sätt skulle all skit komma upp och allt skulle bara gå åt helvete.

Sekunden jag yttrat mig om vem jag skulle gå på dejt med igår hade mamma börjat fnissa som en liten flicka och börjat prata om allt möjligt jag borde göra med Alice på vår "Första dejt".  Hon hade bestämt allt i förväg i minsta lilla detalj och jag gick till sängs den dagen med världshistoriens fetaste huvudvärk som sedan lett till att jag inte alls kunnat gå till skolan idag.

Jag gav ifrån mig ännu en suck när jag hörde min mamma ropa på mig nerifrån. Jag gick med tunga steg ut ur mitt rum och svarade.

"Ja, Mamma?" sa jag med välplacerad irritation.

"Du har gäster!" ropade hon tillbaka.

Jag gick ner för trapporna och vid dörröppningen stod Niall och Liam.

"Seriöst mamma? De är här så pass ofta att du inte ens behöver ropa när de kommer, skicka bara upp de till mitt rum!" Jag vet inte varför men mitt sura humör inte verkade ge med sig ,  och varför min mamma föll offer för dess riktning vet jag inte, men just nu orkade jag inte bry mig. "Vi är uppe på mitt rum ifall du undrar" sa jag till henne och gick mot riktning till mitt rum.

"Du ser alldeles strålande ut idag Patricia" Vid detta stannade jag upp vid ett trappsteg med Liam tätt bakom mig. Vi båda såg bort mot Niall som för tillfället höll min mammas hand.

"Du är alldeles för rar Niall" svarade min hon och gav honom ett av sina ack så hjärtskärande leenden. "Är det något ni pojkar vill ha" frågade hon sedan medan hon tog sin hand ur den blonda pojkens grepp.

"Det finns mycket jag vill ha Patricia......" sa Niall och lät resten av meningen dö ut. Detta fick absolut min mamma att rynka på ögonbrynen, fast vid detta lag antog jag att hon ännu inte förstått vad Niall antytt. Jag gick ner för trapporna, tog tag i hans arm och släpade honom upp till mitt rum.

"Vad fan var allt det där om?!" frågade jag argt när jag väl stängt dörren

"Allt vadå?" frågade Niall och såg på mig som om jag börjat spruta eld.

"Du vet mycket väl vad jag pratar om Horan! Du....Du FLÖRTADE med min mamma, det är vad allt det här är om!"

Som om det inte vore nog med att gubbar överallt praktiskt taget blev till stammande, dreglande idioter varje gång de pratade med mamma så hade min vän börjat flörta med henne?

"Det är vad som händer när man har en het mamma." Niall ryckte på axlarna och Liam nickade instämmande.

"Ni kan inte mena allvar?! Det är fan bara allmänt skumt! Det skulle lika gärna kunna vara era mammor!" Jag pekade anklagande mot dem.

"Det är just det, det är inte våra mammor, och det är det som gör att vara vän med dig tio gånger bättre. Det är din mamma." Sa Liam och gav ifrån sig ett flin.

"Jävla äckel." Sa jag och kastade en kudde på hans ansikte.

"Kasta hur många kuddar du vill den ändrar fortfarande inte det faktumet som består." Han kastade tillbaka kudden.

Jag blängde på båda.

"Vi släpper det här." sa jag.

"Men jag har fortfa......" Började Niall

"Vi släpper det säger jag! Ta och sätt dig ner!" Niall som fortfarande stod vid dörröppningen såg roat på mig och satte sig ner.

"Så, vad har jag missat?" frågade jag ett par sekunder senare.

"Det beror på vad du menar." Svarade Niall och lade sig ner på rygg på min säng och kastade en liten baseball- som jag tidigare haft på mitt skrivbord- upp och ner.

"Skolarbete, vad har jag missat?" sa jag denna gång förtydligat.

"Vi tog anteckningar åt dig" sa Liam och pekade på Nialls väska som låg precis bredvid mina fötter.

Man skulle kunna tro att så som de här grabbarna betedde sig så skulle de garanterat vara idioter när det kom till skolan men så var inte fallet. Både Niall och Liam tog skolan på högsta allvar och fick inte sämre än högsta betyg på vad de än gjorde. Detta hade varit en av de orsakerna till varför de kunnat börja på Harrow från första början, de hade tydligen fått stipendium.

"Oh, coolt, jag tar och kollar på de senare." sa jag tacksamt och lade upp mina ben på skrivbordet samtidigt som jag fixade till datastolen som jag för tillfället satt på.

"Så, utöver skolarbete, något annat som jag lyckats missa?"

"Tomlinson pratade om något idag!" Sa Niall och knäppte med fingrarna mellan varje kast.

"När talar Tomlinson inte om något.." Sa Liam och himlade med ögonen. "Det, Niall här försöker säga är att han sa något om dig idag."

Vid nämnandet av skitstöveln kom jag på att jag inte berättat om gårdagens händelser.

"Förresten! På tal om Tomlinson." Inledde jag. "Berättade jag att min mamma tvingade mig att gå hem till honom och be om ursäkt?" Båda verkade ha svårt att greppa vad jag sagt och sa inget utan tittade endast på mig. Niall hade slutat kasta bollen och Liam....Liam hade bara varit Liam och skrattat som om han inte skulle få se morgondagen. Med en enkel gest av långfingret mot Liam så fortsatte jag.

"Så, det var det jag gjorde igår, och det var inte ens den roliga delen. "Vid det här laget skrattade även jag. Hela situationen såhär i efterhand var alldeles löjlig.

"Jag mötte hans flickvän TVÅ gånger innan jag gick in i hans hus, och när jag väl gjorde det så sa ingen av oss förlåt, jag blev förbannad och stack därifrån."

Niall proppade sig upp med armbågarna vände sig helt och hållet mot mig.

"Din mamma verkar inte vara lika smart som vacker.." Inledde han men avbröts av min arga blick. Han höjde händerna i en försvarsgest och fortsatte "Det jag menar är att hon hade en dålig idé" förklarade han och lät sig själv falla tillbaka på sängen "Men det du precis sa förklarar faktiskt vad Tomlinson menade med det han sa"

"Jaså" Jag lade mina armar i kors över bröstet. "Förklara."

"Det var faktiskt inte så mycket, det var mer att när jag såg jäveln i korridoren och stod emot alla mina impulser som bara skrek att jag skulle slå sönder hans näsa på plats så flinade idioten och sa något i stil med. Inte undra på att Malik kom krypandes till mig, han är ju precis som resten av de." Liam som precis verkat förstå innebörden av vad Tomlinson menat reste sig upp från hans plats på golvet och började gå fram och tillbaka tvärs genom rummet.

"Jag fattar ingenting, ni nästintill misshandlade snubben, men ändå så håller han fortfarande på. Vad fan är det för fel med idioten?"

"Liam, du vet att han tror att han klarar allt, speciellt nu när han praktiskt taget styr Rose och Hart." Niall hade tagit till sin förklarande ton och helt plötsligt gick situationen från skämtsam till allvarlig.

"Vilka är Rose och Hart?", frågade jag nyfiket.

"Alexander Rose och Gabriel Hart, var typ våra Shepherds första året på Harrow." svarande Liam med en suck.

"Vad fan har era Shepherds med Tomlinson att göra?"

"När jag säger våra, så menar jag våra som i Jag, Niall, Styles och Tomlinson." Liam satte sig ner vid min sängkant.

Jag vände på data stolen så att jag satt vänd mot de båda.

"Ni delade Shepherds med Styles och Tomlinson?" upprepade jag som en fråga.

"Jupp, vi delade Shepherds och en massa annat." konfirmerade Liam. Jag skulle precis fråga vad han menade med det men avbröts av att Niall talade.

"Jag pallar verkligen inte ta upp allt det där just nu, vi tar det någon annan gång." Han lade sig tillbaka på rygg och återgick till att kasta bollen som han hade i händerna.

"Så...." sa jag och avbröt tystnaden som uppkommit. "Min mamma tror att jag dejtar Alice." Det var lika bra att få ut allt då jag förr eller senare ändå skulle berättat det.

"Hur i helvete kan hon tro att du dejtar Alice?" Liam lät inte förvånad utav det hela utan lät mer nyfiken om annat.

"Jah, ett litet misstag från mig, det där." sa jag och kliade baksidan av mitt huvud. "Det var bara det att hon skulle ha hem någon snubbe idag och jag ville undvika det hela och sa att jag hade en dejt."

"Och av alla namn du kunde komma på, så valde du Alice?" Denna gång var det Niall som talade.

"Jaja, jag strulade till det hela, men jag fixar det nog på något sätt." svarade jag och satte stopp för diskussionen.

Med en snabb blick på klockan som visade 18.00 så ställde jag mig upp och gick mot min garderob. "Det vore bäst om ni gick nu, av det min mamma vet ska jag vara på dejt om en timme." Jag rotade bland mina kläder och försökte hitta något att ha på mig.

"Du ska väl seriöst inte gå ut med henne?" Frågade Liam denna gång förvånat

Jag vände mig mot honom och gav honom en Du-är-allvarligt-dum-ifall-du-tror-det blick.

"Nej, Liam, jag ska övertyga min mamma om att jag ska det. Jag antar att jag möter upp er senare." Jag viftade med händerna och försökte med den gesten visa att de skulle ut.

"Möt oss hemma hos mig." Sa Niall och vred på dörrhandtaget. "Efter att du är klar med din flickvän, det vill säga" lade Liam till med ett skratt. Jag blängde på båda och sa ett snabbt. "Stick, vi möts senare." och med det stängde de dörren efter sig.