”Vi borde börja röra på oss ifall vi vill komma i tid till lektionen.” sa Niall lite frånvarande innan han satte av framför oss. Vi hade nästan nått fram till klassrummet när han vände sig om.

”Du.....du är väl medveten om att din plats där, alltså längst fram är bland de värsta i klassrummet?” sa han och såg på mig.

”Ja, det är ganska uppenbart, men jag hade inte tid till att tänka, så jag satte mig på första bästa plats som jag såg.” svarade jag.

 ”Inte mycket till bästa” mumlade Liam bredvid mig.

 ”Du sätter dig med oss där bak” sa Niall som om det vore ett faktum, och med det så fortsatte vi gå ända tills vi nått fram till klassrummet.

-

”Jag är vråååålhungrig” Sa Niall när vi lämnat klassrummet och börjat röra oss mot matsalen.

”Vad blir det för mat?” frågade jag nyfiket.

”Vi har ingen aning, vi låter det alltid bli en överraskning.” sa Niall och fortsatte gå framför oss i rask takt. Vi kom fram till matsalen och jag såg ut över den. Det var en massa bord som låg här och var, olika sorters personer satt vid olika bord, det kunde jag se direkt. Även om alla på skolan hade exakt samma uniform på sig kunde man klart och tydligt se skillnaderna på de olika ”klickarna”. 

”Komigen nudå, gå framåt så att vi kan få vår mat!” Manade Liam på och puttade mig lätt med höften. Jag återvände till att ta mat och började sedan leta efter Niall i den elevfyllda matsalen.

”Zayn! Här!” Jag såg Harry som satt på andra sidan matsalen med Louis. Han satt och viftade med handen i luften så att jag kunde se dem. Jag log mot dem och i samma stund dök Niall upp bredvid mig och tog tag i min arm.

”Vi sitter vid det här bordet” Han pressade sig fram genom den tätt fyllda matsalen. Jag vände mig bakåt med en ursäktande blick mot Louis och Harry, men deras blickar var fixerade vid Niall. Blickarna var allt annat än de vänliga och varma jag hade sett imorse.

Så småningom kom vi fram till ett matbord. Jag satte mig ner och började genast äta.

”Woah, Woah. Easy tiger. Maten kommer inte springa iväg.” Sa Niall efter att ha betraktat mig en stund.

 ”Hah, jag är jävligt hungrig bara.” och som på beställning så kurrade min mage i just det ögonblicket. Vi utbytte alla tre en blick innan våra småfnysningar övergick i större garvattacker. Jag fick anstränga mig för att behålla min mat i munnen och förde min hand mot den i hopp om att inget skulle ”falla ut”.

”Usch! Mannen det där är bara vidrigt” skrattade Liam och pekade på mig. Jag såg på honom med en menande blick samtidigt som min mun vägrade hålla sig stängd. Jag tog tre djupa andetag för att lugna ner mig själv och sedan kunna svälja allt jag hade i munnen.

”Ifall du vill undvika ett liknande scenario föreslår jag att du till nästa gång inte får mig att skratta när jag har mat i munnen” sa jag och såg på Liam.

”Moi?” sa han med en nasal röst och pekade mot sig själv ”Det var din mage som startade det hela!” fortsatte han, denna gång med sitt egna tonfall. ”Jaja, skyll på det du” sa jag och himlade med ögonen.

Stunden senare var vi alla klara med maten och började röra oss ut ur matsalen för en ”välbehövd” rast för att sedan kunna återgå till de två återstående lektionerna för dagen.

”Så vad gör man under rasterna på det här stället?” frågade jag sträckte ut mina armar åt var sitt håll för att signalera att jag talade om skolan.

”Hmm...”Började Niall och såg sig omkring. ”Vi sitter här!” fortsatte han sedan och började gå i riktning mot en gräsplan på skolgården.

”Så din mästerplan är att vi ska sätta oss på gräsplanen? ” frågade Liam med en röst som omgavs av sarkasm men även en ynka irritation.

”Jaaaaa.” svarade Niall som om hans förslag vore en självklarhet. Liam ,som med snabba steg gick för att ställa sig bredvid Niall , klippte till honom på nacken så att hans hatt åkte av.

 ”Ahh!” utbrast Niall förvånat ”Vad var det bra för?!” Han böjde sig ner för att ta sin hatt och satte tillbaka den på huvudet igen innan han började massera sin nacke.

 ”Nästa gång du kommer på en idiotisk ide som kommer få Rektor Dullaway att hata oss mer än vad han redan gör så håller du den för dig själv” förklarade Liam sakligt.

 ”Jaja! Jag ville bara göra något roligt i den här förbannade skolan för en gångs skull.” mumlade Niall medan han svängde av och började gå mot en bänk istället. ”Seriöst, ibland känns det som att han vore en 3 år yngre lillebror” sa Liam och vände sig mot mig.

 ”Jadu, jag skulle inte ha något emot en lillebror, jag har typ alltid velat ha en.” sa jag glatt och såg tillbaka på honom.

”Ta honom, för all del” han lyfte upp händerna för att stärka sitt förslag samtidigt som han skrattade.

”Ni vet väl att jag kan höra er?!” ropade Niall från bänken som han redan satt sig på.

”Shit, du hör, jag trodde du var döv” svarade Liam med sin tidigare sarkasm och började gå mot bänken han med.

”Första dagen med den nya pojken och ni båda gaddar redan ihop er mot mig!” Niall lade armarna i kors och gav sig på ett misslyckat försök till att tjura.

”Vadå? Rädd att jag lämnar dig?” skämtade Liam medan han återigen försökte få in ett slag på Nialls nacke. Han ryckte snabbt undan och såg på Liam med ett roat uttryck.

”Du skulle bara våga, och förresten en dag utan mig på den här skolan och du skulle vara stekt potatis.” sa han utmanade.

”Oh, är det en utmaning jag hör?” svarade Liam och satte sig ner på bänken.

”För jag är ganska så säker att du är den stekta potatisen utan mig!” fortsatte han medan han lyfte på båda ögonbrynen. ”Minns du typ första året, när jag var sjuk, och du var tvungen att gå till skolan utan mig?” Niall hade redan börjat skratta innan Liam avslutat det han ville säga. ”Du klarade inte av att stanna kvar mer än en tredjedel av dagen!” båda höll sig för magen medan de skrattade ”Zayn.....du måste bara....... höra det här” sa Liam mellan skratten. Jag höjde ena ögonbrynet i en frågande gest. ”Höra vadå?”

-

”......Och sen kommer Niall hem till mig alldeles andfådd, helt röd i ansiktet och säger att han aldrig mer ska till skolan utan mig.” Avslutade Liam. Jag stod och försökte hålla tillbaka skrattet som bubblade inom mig men misslyckades totalt, istället så stod jag med en skum grimas på ansiktet.

”Jaja, få ut det bara” sa Niall och viftade på handen i min riktning. Där brast det, jag skrattade och blev alldeles röd i ansiktet

”Förlåt.” sa jag när jag lugnat ner mig en aning. ”Men det hela är bara så himla löjligt!” Jag såg på Niall när han satt där, även han med ett leende lekandes på läpparna.

 ”Det kan man kort och gott säga.” Han ställde sig upp och klargjorde sedan att han faktiskt hade varit i skolan utan Liam sedan dess och sedan gick vi mot skolan och hade våra sista lektioner för dagen.

 -

”Du hittar väl hem?” frågade Niall när vi skulle åt varsitt håll. Jag höll upp min karta

“Jag är väl utrustad!” sa jag och visade honom alla de punkter och ställen som min mamma hade ringat in på kartan, bara ifall att jag inte kunde se vad som stod.

”Har du typ problem med synen eller något?” sa Liam när han också fick syn på kartan. Jag gav ifrån mig ett skratt.

”Nej, men mamma säger att det hjälper ändå.” jag ryckte på axlarna och sa hejdå innan jag började gå iväg hemåt. 

Förlåt att detta kapitel kom upp lite sent! Hoppas ni gillar det, kommentera gärna ;) Nästa kapitel kommer upp på lördag so stay tuned :D