Jag satt i bilen och tittade ut genom fönstret. Jag hade nästan blivit släpad hemifrån, jag förstod inte hur min mamma kunde göra såhär mot mig. Tvinga mig att lämna mitt barndomshem, där jag hade vuxit upp, där jag hade alla mina vänner, där jag hade mitt liv. Jag vände mig mot henne där hon satt vid ratten och gav henne en sur blick

”Är vi framme än?” sa jag spydigt och höll kvar min sura blick medan jag mötte hennes som såg på mig från backspegeln.

”Vi är snart framme gubben, du kommer älska det här. Tänk dig alla nya platser du kommer se, alla nya vänner du kommer få. Det här kommer vara som en ny start, vi kan lägga allt som hänt bakom oss!” sa hon entusiastiskt , för nästan den tionde gången den här resan.

”Ja, för det vill vi ju alla.” sa jag med spelad sarkasm medan mamma körde upp på avfarten av det huset som jag från och med nu skulle kalla för mitt hem. Jag var imponerad, även om det var ett faktum jag inte tänkte erkänna för mamma. Huset var stort, inbjudande och hade en touch av en gammaldags känsla till sig. Jag klev ut ur bilen och satte mig på motorhuven, lutade mig tillbaka och betraktade huset.

”Så... Vad tycker du” frågade mamma med ett stort leende på läpparna.

”Det är väl helt ok” sa jag samtidigt som jag hoppade ner från huven och rörde mig mot huset.

Jag öppnade dörren och möttes av ett färdig inrett hus, allt var precis där det skulle vara, och som pricken över i:et så var insidan av detta hus nästan i samma design som vårt hus hemma i Bradford. Jag vände mig om och såg på mamma. ”Vart är mitt rum.” sa jag med en plötsligt undantryckt glädje.

”Ta trappan upp, första dörren till vänster” sa hon pekade mot trappan som låg en bit bort. Jag vände mig tillbaka och satte av vid rak kurs mot trappan. Jag gick upp och kom tillslut fram till vad som nu var mitt nya rum. Mamma hade redan varit här och inrett i flera veckor innan jag kommit hit, och detta var till mestadels på grund av att jag helt och hållet vägrat att lämna. Mamma hade försökt med nästan allt för att få med mig, jag hade varit den envise killen som jag alltid var och satt ner foten och gett mamma ett kort och enkelt nej. Men efter ett par veckor av bedjande blickar från mammas sida så gav jag med mig.

Jag gick fram till min säng och lade mig ner på den med en duns. Jag kände hur min mobil i fickan vibrerade, jag fiskade upp den och såg på skärmen. Ett sms från Jamal. ”Eyy, boyyy, Hur är det i London??” Jag gav ifrån mig ett kort skratt och knappade in ett svar

”Kom precis hit mannen, huset är hur nice som helst, men du, jag kommer nog tillbaka snart för att hälsa på, så se till att ha er soffa redo för jag kommer att bo där om ett par veckor!”

Jamal var en av mina närmsta vänner hemma i Bradford, vi hade känt varandra sedan barnsben. Han var bland de roligaste personerna som jag någonsin mött, vilket jag uppskattade, humor var inte mycket som fanns hemma.

Faktumet att han var en adopterad britt med asiatiska föräldrar gjorde honom ännu mer humoristisk för att, som han påpekade, var det just det som utgjorde hans humor. 

Jag lade mobilen på mitt skrivbord och lade mig tillbaka på sängen för att kunna sova. Jag föll in i sömn ganska snabbt, inte förvånade då jag och mamma varit på en åtta timmars lång bilresa för att komma fram hit.

Jag vaknade av att mamma satt vid sängkanten och petade på min rygg för att väcka mig.

”mmhhmmm...ööhm, mamma sluta petas” mumlade jag medan jag flyttade längre ifrån henne.

”Du kommer ju aldrig kunna somna senare ifall du sover nu, kom igen, vakna upp så kan vi äta middag.” sa hon lugnt. Jag vände mig om och sträckte lite på mig innan jag mötte hennes blick.

”Kommer det här typ bli någon form av återgäldnings middag som smakar jättegott bara för att du inte vill känna dig skyldig över det faktum att du tvingade mig hit?” frågade jag skämtsamt och satte mig upp.

”Njaa...vad skulle du tycka ifall jag sa att det var det?” sa mamma och höjde på ena ögonbrynet.

”Då skulle nog jag bara vara glad över att du lagat god mat överhuvudtaget oavsett orsak” svarade jag helt ärligt och började röra mig ner mot köket vars destination jag inte hade någon aning om. Mamma dök upp bakom mig och tog tag i mina axlar och förde mig till köket. Jag spärrade upp ögonen när jag fick se på middagsbordet.

”Wow mamma, du har slagit på stort ser jag.” sa jag medan jag rusade fram mot bordet och satte mig ner på en stol.

”Det här var väl mysigt” sa mamma efter att jag hade tagit min tredje portion med mat och fortfarande höll på att glufsa i mig maten som om det vore den första. ”mfaten fhärr ghättegod” sa jag med munnen full av mat.

”Tugga, svälj och sedan kan du få prata” sa mamma moderligt. Jag svalde.

”Jag sa att maten var god!” upprepade jag och blev belåten över att min kommentar gjorde mamma tio gånger så glad.

”Betyder det här att din ilska gentemot mig för att jag fick med dig hit officiellt är över?” sa mamma hoppfullt.

”Nahh.. jag skulle nog inte överdriva och säga att det är över.” svarade jag lekfullt. ”Jag är ju en ungdom, det är min skyldighet att säga att du förstör mitt liv minst en gång i veckan. Men för den här veckan så kan du anse dig själv vara befriad från min ilska” fortsatte jag och återgick sedan till att äta. Mamma skrattade och skakade på huvudet innan hon fortsatte prata.

”Så hur känns det inför skolan imorgon? Du är väl medveten om att du måste ha skoluniform eller hur?” Jag tittade upp från maten.

”På tal om skoluniform, påminn mig igen, varför ska jag gå i en pojkskola?” sa jag ännu en gång med mat i munnen.

”Det är inte vilken skola som helst, vet du hur jag fick kämpa för att få in dig på denna skola?” sa hon och tittade oförstående på mig. ”Du borde vara glad, du kommer hitta en massa kompisar som säkert delar samma intressen som dig!” följde hon efter och ställde sig upp för att lägga sin tallrik i diskhon.

 ”Jaja, när börjar jag?” frågade jag

”Klockan nio imorgon, se till att vakna i tid, och ha på dig uniformen.” svarade hon och kom tillbaka till bordet och gav mig en puss på pannan innan hon gick ut i vardagsrummet

”God natt” ropade jag till henne när jag ätit klart. Jag rörde mig mot mitt rum och kastade mig återigen på sängen för att få en god natts sömn.

Dåså, då var det första officiella kapitlet uppe. Jag vet att det går lite trögt nu i början men det blir bättre :). Lämna gärna en kommentar eller två. ;)