Jag spände ögonen i personen framför mig. Ifall blickar kunde döda...

”Flytta på dig.” väste jag ut. Hon höjde trotsande på hakan som svar.

”Jag menar allvar Dullaway! Flytta på dig.” Mina knogar vitnade av det hårda greppet jag hade om korgen i min hand. Flickan korsade armarna över bröstet.

”Jag tänker inte gå någonstans.” sade hon enkelt och vände sig återigen om och ställde sig tillrätta i kön.

Jag ska seriöst få tag på den där Mark- jäveln och han ska få sota för det här.

Dagen hade börjat med att jag väcktes av mamma vid sju på morgonen, på en lördag! Jag hade vägrat vakna men efter en timmes tjafs satt jag grumlandes vid matbordet.

”Zayn! Vi har slut på ägg gubben.” Sade mamma samtidigt som hon stängde kylskåpet.

”Varför angår det mig?” Min röst hade fortfarande avtryck av sömn så egentligen lät det mer som ”Vafof, angdt mig?”  

Mamma satte sig brevid mig vid matbordet och satte ner sin kopp med te.

”Jag ska laga middag idag, vi ska ha en gäst över. Jag kommer behöva äggen.”

Jag lät min blick flacka till hennes tekopp.

”Är det den där Mark snubben som du haft över här tidigare?” frågade jag, plötsligt sur över det faktumet att jag skulle behöva gå ut och köpa något till någon okänd snubbe.

”Ja, och jag skulle verkligen uppskatta ifall du gick iväg och köpte de där äggen.” Hon gav mig ett leende som skulle kunna charma vilken man som helst. Jag suckade.

”Så länge jag inte behöver vara med på middagen’’, blåste jag och ställde mig upp.

”Ska du gå? Nu?” frågade hon, förvirrad över att gett med mig så lätt.

”Ja, det hade jag tänkt göra...Hade du något annat i åtanke?” frågade jag sarkastiskt och höjde på ögonbrynet.

-

Och resten var historia, jag hade anlänt till affären och tagit äggen, lagt de i en korg som jag även kastat lite annat i när jag sedan ställde mig vid kön. Det var då en skymt av rött skyndade förbi mig och ställde sig framför mig. Jag rynkade på ögonbrynen och petade försiktigt på personens axel.

”Ursäkta, men jag tror att jag stod framför dig, du får ta och ställa dig längst bak i kön som resten av oss.”

”Oh, förlåt men jag......” Hennes mening dog ut när hon vände sig om och kände igen mig. ”Malik?” frågade hon.

Jag spärrade upp ögonen i förvåning, vafan gjorde Dullaway i det här området?

Jag spelade över min förvåning och lät mitt ansikte falla i en oberörd min.

”Dullaway, jag vet inte vad du gör här, men för tillfället stör du ordningen för normala människor, flytta på dig.” sade jag.

”Malik.” upprepade hon stelt.

”Dullaway...” svarade jag tillbaka ”Kön slutar där.” Jag pekade bakom mig och gestikulerade för henne att gå dit.

”Varför skulle jag lyssna på dig?” Hon lade båda sina händer på höfterna och tittade mig i ögonen.

”Varför skulle du lyssna på mig?!” dundrade jag, plötsligt irriterad över det faktumet att hon inte verkade förstå vanlig hövlighet, och även att man helt enkelt inte trängde sig i kön. ”Jag vet inte Dullaway, Varför skulle du göra det? Huh? Det är ju inte så att jag säger något vettigt!” Jag spände greppet om min korg som plötsligt kändes väldigt feminin.

”Ta och acceptera det Sne-frissa.” och med det gav hon mig en klapp på huvudet och vände sig om.

Sne-frissa?! Hon kan allvarligt inte precis sagt det! I stundens hetta tog jag tag i hennes axel och vände henne mot mig. ”Rör. Mig. Aldrig. Igen” bet jag ut och mina ögon smalnade för varje ord jag sa. Hennes blick vandrade från mitt ansikte till handen som jag fortfarande hade på hennes axel och inna hon snabbt drog sig undan och blängde på mig.

”Samma gäller dig Malik.” sa hon lugnt.

Jag spände ögonen i personen framför mig. Ifall blickar kunde döda....

Efter flera minuters pågående tjafs gav jag upp när hon ännu en gång ställde sig tillrätta i ledet.

”Skit i det här!” sa jag högt för mig själv och kastade korgen på golvet där jag stod och klampade ut ur affären.

Inte undra på att Tomlinson är så himla bitter, han hänger ju runt det där hela dagarna!

”Har du äggen Zayn?” Jag hade i min ilska inte förstått att jag redan var hemma.

”Mark får köpa sina egna ägg!” sa jag och gick upp för trappan bara för att sedan gå ner för den igen och för den andra gången under dagen gå ut genom dörren.

”Zayn var är du på.....” Resten tystades av dörren som slogs igen.

Jag gick tyst på kanten av bilvägen och kom så småningom fram till ett hus som jag på senaste tiden blivit väldigt bekant med. Jag plingade på ytterdörren och väntade på att någon skulle öppna dörren.

”Jamen hej på dig pojk!” sade mannen som öppnade dörren. Han hade garanterat precis vaknat. Han stod vid dörren med sin morgonrock snett på ena axeln och så hade han en kopp med rykande kaffe i handen.

”God morgon Mr. Horan.” sa jag och log mot honom trots mitt dåliga humör.

”Bobby, pojk, Bobby.” mumlade han trött och klev åt sidan så att jag kunde komma in i huset. ”Du vet vart du hittar honom, Gud vet att den pojken sover mer än en björn.” Han gick mot köket och jag gick med snabba steg mot Nialls sovrum. Han låg utsträckt på sin säng, hans lakan var på golvet och han verkade vara i djup sömn. Jag petade på honom i hopp om att han skulle vakna.

”Hey, Niall, vakna” sa jag och fortsatte peta på honom. Han mumlade något ohörbart i sömnen och vände sig om. ”Niall!” sa jag igen.

”Nej! Vad menar du med att var jag som orsakade det?!” Han rynkade sina ögonbryn i sömnen och fortsatte tala. ”Jag menar allvar! Gör det och jag kommer göra det till min livsuppgift att göra ditt liv miserabelt!” Han knöt sina händer i knytnävar och bankade de mot väggen som han vänt sig mot.

”HEY!” Sa jag nu mycket högre, förvirrad över vad som fick honom att bete sig på det sättet i sömnen. ”NIALL din idiot VAKNA!” Han spärrade upp ögonen och satte sig spikrakt upp. Olyckligtvis stod jag precis över honom så hans huvud kolliderade hårt med mitt.

”OW!” utbröt vi båda samtidigt. Jag började genast massera mitt huvud som börjat dunka av slaget.

”Zayn...?” Han gnuggade sina ögon och rös till av den plötsliga smärtan som träffade honom av rörelsen. ”Vafan gör du i mitt rum....-” Han sneglade på sin klocka som låg på skrivbordet. ”-Klockan HALV NIO på en jäkla lördag?! Har du blivit galen?!” gapade han .

”Skit i klockan, du är ändå vaken nu.” sade jag och gick mot stolen han hade vid skrivbordsbänken. ”Fixa dig så drar vi.” fortsatte jag och bestämde mig samtidigt för att glömma det han sagt när han sov.

”Och vad ger mig den äran att bli väckt av drama-queen vid denna tid på dygnet...” mumlade han i samma veva som han ställde sig från sängen och gick mot sin garderob för att kasta på sig en tröja. ”Och vart fan ska vi gå?” undrade han. Så långt hade jag inte kommit i tanken.

”Eh..Låt oss hämta Liam först.” sa jag i hopp om att komma på något vid det laget.

Niall såg förbryllat på mig innan han ryckte på axlarna och ännu en gång väste tyst och tog sig för pannan, där han fått ett rött märke. ”Snyggt märke...”sade jag slugt. Han blängde på mig innan han talade.

”Säg inget, du har ett exakt likadant!” Min hand flög direkt mot delen av min panna som dunkade.

”Det är ditt fel.” Jag log och gick mot dörren och tittade tillbaka på honom. ”Komigen, vi har inte hela dagen på oss.”

---

Hey! Mer av Alice! we like it! ;) Så....Niall?